Petőfi gyüjtemény - B sorozat / 24-es doboz

ter behag med hänsyn hartill pástá, attdatta fir ett bevis för magyaremas öfverlägsenhet, i det de draga de frfimmande stora andarne till gig, eller for deras underifigsenhet, i det de icke sjfilfvs forrni frambringa dessa stora andar. Den ange Petrovits famiij hade * alia händelser länge bott i Ungern. Fadem ville gerna skaffa sonen en bättre uppfostran fin han ejälf fitt och han sände honom der. for pi ett gymnasium. Den regelbundna skoL gingen tilltalade dock alls icke ynglingen, som emellertid icke försummade att förvärfva sig knnskaper. Redan 13 ir gammal var han förtrogen med en stör del af klassikerna. I skolan gick deremot icke arbetet framät och slutet blef, att fadem alldeles tog sin hand ifrin honom i den fasta tron, att han skulle förolyckas.

Sándor var vid den tiden 16 ir gammal och nu började for honom en tid af umbfi' randen och lidanden. Modet och sjfilfkänslan förlorade han dock icke ett ögonblick. Han kfinde sig kallad till nigonting stört, men — det gfillde att fi nigot att lefva af och di han icke sig nigon annan utväg, lät han vfirfva sig tili sóidat. For det yrket egde han dock icke nog stark heisa och efter tvfi j irs förlopp mäste han taga afsked. Hanför sökte nn äter ett par veckor att g& i skola> men det slog ej bättre nt fin förut; han höll sig borta och sökte lifnfira sig som program- utdelare vid ett resande teatersfillskap. Sftll. skapet upplöstes, fin en ging vfinde han till- baka till gymnasiet, men denna ging var det bristen pi penningmedfibwom-gjorde slut pi stndierna, och han ätergick tili teaterlifvet vid en annan trapp. Talang egde han icke minsta spir af och han nädde derför aldrig högre fin att fi spela ec enda roll: lake jen som anm&Ier konungens ankomst. Sjnk och eifindig, klfidd i paltor slöt han upp med denna sysselsättning i Debreczin.

Under all denna nöd, allt detta elinde hade den unge mannen dock icke ett ögonblick npphört att med energi lfisa och lfira. Han lfirde sig pi egen hand engelska och franska for att kunná lfisa verldslitteraturenB mäBter. verk, allt medan han sjfilf diktade och skref oafbrutet. Di han slntligen fitt ett häfte ginger färdigt, vandrar han till fots tili Pest der han findtligen genom Vörömartys hjfilp fir en förlfigga*e. Dikteraa göra lycka och Petrovits, som han ännu kallar Big, fir an- ställning som journalist med 6 gulden i mi- naden. Det goda förhillandet tili forfildrarae iterupprfitta8 och nöden fir för alltid förbi.